Peter Seipel 1939–2025

Han hade förmågan att kombinera denna insikt med praktiska åtgärder och startade 1968 med stöd av professor Jan Hellner Arbetsgruppen för ADB och juridik. Arbetsgruppen blev världens första akademiska initiativ med denna inriktning och den omvandlades 1982 till Institutet för rättsinformatik (IRI). Detta skedde samtidigt som gruppens externa seminarieverksamhet avknoppades till den då nybildade Svenska föreningen för ADB och juridik, numera Svenska föreningen för IT och Juridik (SIJU). IRI blev ett renodlat forskningsinstitut, vilket tydligt angavs i den engelska beteckningen The Swedish Law and Informatics Research Institute.

Initiativet var ovanligt eftersom inte bara regleringsfrågor sattes i fokus, något som kunde förväntats då hemorten var den juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Projektet var uttryckligt tvärvetenskapligt. Det handlade lika mycket om att förstå de tekniska förutsättningarna som de juridiska implikationerna. Förståelsen var att de sätt på hur tekniska lösningar utformas medför olika problem och att det därför är nödvändigt att ta hänsyn till juridiken redan på designstadiet. I inbjudan till arbetsgruppens första seminarium angavs följaktligen att även strukturering av datafiler skulle diskuteras.

Peters intresse för ämnet var inte unikt, men att det blev IT och juridik var enligt hans egen förklaring en slump. Bakgrunden var att han första dagen som student på universitetet hamnade på fel introduktionsföreläsning. Avsikten var att studera matematik, men han hittade inte rätt byggnad utan hamnade på Juridiska fakultetens introduktion. Vi kan vara tacksamma för misstaget. Fröet såddes där och studierna resulterade i en jur. kand., en fil. kand., kurser i ADB, och en första anställning som amanuens på Juridicum, däremellan tolkskolan.

Idén att juridiken skulle samarbeta med informationsteknisk expertis och att detta motiverade etablerandet av ett nytt akademiskt ämne var inte okontroversiell. Kritik förekom och arbetet mötte motstånd. Andra valde att anamma en huvudet-i-sanden-strategi, och att i konkurrens med etablerade juridiska discipliner uppbringa resurser för projektet var inte enkelt. Peters personlighet; sociala kompetens och förmågan att knyta kontakter blev nyckeln. Allt i kombination med en stor arbetskapacitet som till betydande del användes till att pedagogiskt motivera ämnets betydelse. Väl illustrerat i hans första artiklar i Svensk juristtidning 1970: Om användning av automatisk databehandlingsteknik och automatiserad informationssökning inom juridiken.

Artiklarna är en presentation av ämnet på 60 sidor där den första delen är en pedagogisk genomgång av databehandlingens terminologi, avgränsning och uppdelning av ämnesområdet, problemställningar, registervård, rättsstatistik med mera. Publiceringen är en prestation i sig. Inte bara för att den skedde i en tidskrift som vid den tiden inte var känd för nytänkande i ämnesvalet. Texten innehåller ett avsnitt betitlat ADB-teknik i samband med normutformning och normtillämpning som handlar om att utveckla lagstiftningstekniken, författad 55 år innan den svenska digitaliseringsmyndigheten DIGG 2024 publicerade vägledningen Skapa automationsvänliga regelverk.

Forskning i rättsinformatik har i hög grad varit beroende av extern finansiering och eftersom ämnets inhemska utveckling var trevande var det nödvändigt att söka inspiration från andra länder, vilket vid tiden före internet förutsatte korresponderande med hjälp av skrivmaskin och postverk. Peters språkkunskaper var här till en stor hjälp och litteratur på många språk anskaffades. Ambitionen var initialt att täcka allt vad som publicerades på de nordiska språken, engelska, franska, ryska och tyska. En strävan som snart fick överges i takt med att publiceringstakten ökade.

Efter att 1971 hunnit med en licentiatavhandling om huruvida datorprogram kan och bör skyddas av upphovsrätt disputerade Peter 1977 på avhandlingen Computing Law: Perpectives on a new Legal Discipline. Ämnet presenterades med utförliga motiveringar och talrika exempel. Arbetet avslutades med ett klassifikationsschema över rättsinformatikens delämnen. Taxonomin användes praktiskt för att sortera litteraturen och utgör stommen i det omfattande bibliotek som byggts upp vid IRI. Klassifikationen går fortfarande att använda som bas, trots att många nya företeelser tillkommit. Forskningsbiblioteket och materialet från de talrika projekt som genomförts blev med tiden en unik dokumentation av ämnets tidigaste skede. Detta även internationellt och ett arbete med att överföra IRIs äldre forskningsmaterial och bibliotekssamlingar till det svenska riksarkivet är initierat.

Parallellt med att starta forskningsprojekt och delta i utvecklingsarbete verkade Peter för att etablera rättsinformatik som ett ämne i juristutbildningen. Något som successivt lyckades och kurser är numera också återkommande på data- och systemvetenskapliga utbildningar. Detta var ett viktigt arbete vilket gjorde det möjligt att få en bättre kontinuitet i verksamheten genom att undervisningstjänster inrättades.

Peter var därtill en bildad person, initierad och kunskapsrik med välbetänkta insikter, nära nog oavsett vilket ämne som samtalen kom att röra sig om. Han var i flera avseenden en förebild, och vi är många som har honom att tacka för mycket.

Organisatoriskt koncentrerades arbetet med att stärka samarbeten och utveckla nätverk, nationellt såväl som internationellt. Inhemskt illustrerat av Initiativet att etablera Stiftelsen för rättsinformation(1988), en sammanslutning av rättsväsendets centrala myndigheter, organisationer och företag. Peter var också vice ordförande i 1998 års IT kommission och ordförande för regeringens It-rättliga observatorium 1995–2003.

Internationellt deltog Peter som expert I flera utredningar och han var medlem i EUs Legal Advisory Board. Som internationellt efterfrågad föreläsare kunde han också bygga upp ett brett internationellt kontaktnät. Speciell omsorg ägnades åt det nordiska samarbetet och betydelsefullt var de tidiga kontakterna med Norwegian Center for Computers and Law vid Oslo universitet. Något som ledde till etablerandet av en serie nordiska konferenser i rättsinformatik och en Nordisk årsbok i rättsinformatik (1984). Peter utsågs till hedersdoktor vid Lapplands universitet i Rovaniemi i samband med dess etablerande av ett Institut för rättsinformatik.

Grunden som lades av Peters långsiktiga arbete resulterade i att rättsinformatik tidigt utsågs till ett profilämne vid Stockholms universitet och att IRI i två externa utvärderingen under de senaste åren omnämnts som världsledande inom området.

Peter Seipel blev ämnet trogen hela sitt yrkesverksamma liv. Ständigt aktiv med stort engagemang. Han var under en tid också Juridiska fakultetens dekanus. Även detta ett uppdrag skött med kreativitet och nogsamhet, där möten, beslut och samtal dokumenterades i löpande anteckningar. Omvittnad är därtill Peters vänliga personlighet, alltid beredd att stödja och uppmuntra yngre medarbetare. Peter var därtill en bildad person, initierad och kunskapsrik med välbetänkta insikter, nära nog oavsett vilket ämne som samtalen kom att röra sig om. Han var i flera avseenden en förebild, och vi är många som har honom att tacka för mycket. Peter Seipel blev 85 år.