Vägledande avgörande angående intrång i europeiskt patent som inte ännu meddelats, PMÖ 5185-22

Kärandens talan avsåg vid Patent- och marknadsdomstolen (PMD) fullgörelsetalan (vitesförbud, förstörelse m.m.) och en fastställelsetalan om ersättningsskyldighet grundat på patentintrång.

PMD avvisade kärandens talan i dess helhet på grund av att något patent ännu inte var meddelat.

Käranden överklagade till Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) som meddelade prövningstillstånd. Frågan som PMÖD hade att ta ställning till var om det fanns förutsättningar att avvisa kärandens talan innan stämning utfärdades på grund av att ett patent ännu inte var meddelat.

PMÖD framhöll att en allmän regel inte kan ställas upp för att avgöra frågan om talan kan väckas i situationer när en immateriell rättighets uppkomst är sannolik eller nära förestående. En bedömning måste göras i varje enskilt fall. Enligt tidigare praxis kan en sådan talan avvisas när det inte finns förutsättningar att påbörja en meningsfull förberedelse av målet.

I det aktuella målet hade käranden fått ett skriftligt beslut från Europeiska patentverkets besvärskammare att patent skulle meddelas, med förväntad expediering av beslutet i slutet av juni 2022. Patentet bedömdes alltså kunna meddelas i augusti 2022, men det ansågs inte vara sannolikt att målet i Patent- och marknadsdomstolen skulle kunna avgöras slutligt före augusti 2022.

PMÖD fann inte att det inte fanns något hinder mot att väcka den aktuella talan.

Det överklagade beslutet undanröjdes därför och målet återförvisades till PMD för fortsatt behandling.

Se avgörandet i dess helhet här: https://www.domstol.se/patent--och-marknadsoverdomstolen/patent--och-marknadsoverdomstolens-avgoranden/2022/114149/

Begäran om förhandsavgörande avseende Bryssel I-förordningen vid mål om patentintrång, PMÖ 671-21

Innehavaren av ett europeiskt patent, som hade validerats i Österrike, Tyskland, Spanien, Frankrike, Storbritannien, Grekland, Italien, Nederländerna, Sverige och Turkiet, väckte talan i Sverige mot ett svenskt företag med dotterbolag i flera andra europeiska länder. Innehavaren ville att det svenska företaget skulle förbjudas att nyttja den patenterade uppfinningen i de ovan nämnda länderna samt förpliktigas att utge ersättning för det olovliga nyttjandet. Det svenska företaget yrkade att domstolen skulle avvisa talan avseende alla länder utom Sverige eftersom domstolen inte var behörig att ta upp talan till prövning med anledning av artikel 24.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I).

Den i målet aktuella artikel 24.4 i Bryssel I-förordningen innebär ett undantag från huvudregeln om att talan ska väckas där svarandens har hemvist, artikel 4.1. , och anger att en talan, oavsett om det är ett käromål eller ett svaromål, som avser registrering eller giltighet av patent ska prövas i det land där patentet registrerats.

Begreppet ”intrång” nämns inte uttryckligen i artikeln men en fråga om intrång i patent kan ofta förekomma i mål om patents giltighet. Eftersom artikel 24.4. avser såväl svaromål som käromålkan det antas att 24.4. skulle kunna vara tillämpligt på en talan om intrång där en invändning om ogiltighet har gjorts, initialt eller i efterhand.

Patent- och marknadsdomstolen (PMD) avvisade innehavarens talan avseende de utländska patenten, med hänvisning till att artikel 24.4. anger att domstolar i andra stater har exklusiv behörighet att pröva giltigheten av de patent som har validerats där.

Innehavaren överklagade till PMÖD som identifierade att rättsläget var oklart på några punkter. Förutom frågan om intrångstalan omfattas av regleringen i artikel 24.4 ansåg PMÖD att det oklart om nationella regler om hur ogiltighet av patent ska prövas påverkar frågeställningen i artikel 24.4. samt till sist om Bryssel I-förordningen kunde utsträckas till Turkiet som inte är en unionsstat.

PMÖD vände sig till EU-domstolen och begärde ett förhandsavgörande, för besvarande av följande frågor:

Ska artikel 24.4 i Bryssel I tolkas så att ordalydelsen ”talan, oavsett om det är fråga om ett käromål eller ett svaromål, som avser registrering eller giltighet av patent”, innebär att en nationell domstol, som i enlighet med artikel 4.1 i Bryssel I konstaterat sig behörig att pröva en tvist om patentintrång, inte längre är behörig att pröva intrångsfrågan, om en invändning görs om att det ifrågavarande patentet är ogiltigt, eller ska bestämmelsen tolkas så att den nationella domstolen endast blir obehörig att pröva invändningen om ogiltighet?

Påverkas svaret i fråga 1 av om det i nationell rätt finns bestämmelser, motsvarande de som finns i 61 § andra stycket patentlagen, som innebär att en ogiltighetsinvändning som framställs i ett intrångsmål för att kunna prövas förutsätter att svarande väcker en separat talan om ogiltighet?

Ska artikel 24.4 i Bryssel I tolkas så att den gäller i förhållande till en domstol i ett tredjeland, dvs. i det aktuella fallet så att den även ger exklusiv behörighet för domstol i Turkiet för den del av det europeiska patentet som validerats där?

Se avgörandet i dess helhet: https://www.domstol.se/patent--och-marknadsoverdomstolen/patent--och-marknadsoverdomstolens-avgoranden/2022/114432/

Vissa frågor relaterade till nyttjande av upphovsskyddade rättigheter under konsultavtal, PMT 4780-21

I ett avgörande från Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) behandlades diverse frågor relaterade till nyttjanden av upphovsrättsligt skyddade fotografiska och litterära verk som hade skapats till följd av ett konsultuppdrag. Verken, som bestod av porträttbilder och intervjuer till en kommande utställning på ett museum, hade skapats av konsulten och uppdraget som sådant hade formaliserats i ett konsultavtal mellan konsulten och uppdragsgivaren (en stiftelse). Efter att bilderna och intervjuerna hade nyttjats av uppdragsgivaren på diverse sätt, däribland på utställningen, på uppdragsgivarens sociala medier och i en mobilapplikation, uppkom frågor bland annat om konsulten hade rätt till ytterligare ersättning för vissa av uppdragsgivarens förfoganden. Av vikt för frågorna var tolkningen av parternas avtal som bland annat innehåll en s k immaterialrättsklausul. Av immaterialrättsklausulen följde bland annat att rättigheterna skulle tillfalla konsulten, men att uppdragsgivaren gavs en icke-exklusiv och till tredje part upplåtbar rätt att förfoga över rättigheterna under vissa angivna förutsättningar, däribland i förhållande till uppdragsgivarens ”alla egna medieformer”. Vid en upplåtelse till tredje part angavs vidare att konsulten skulle vara berättigad till viss ytterligare ersättning. PMÖD prövade ifall det i något av fallen, däribland i förhållande till publiceringen via appen och på sociala medier, kunde anses ha visats att det förekommit en upplåtelse till tredje part som enligt avtalet skulle berättiga ytterligare ersättning, och fann att så inte var fallet. Käromålet ogillades av PMÖD, som i flertalet frågor ansåg att konsulten i många avseenden inte hade uppfyllt sin bevisbörda. Målet innehöll även till viss del några övriga frågor, bland annat tolkning av rättighetsupplåtelses giltighetstid, eventuella olovliga förfoganden samt bättre rätt till varumärke.

Se avgörandet i dess helhet här: https://www.domstol.se/patent--och-marknadsoverdomstolen/patent--och-marknadsoverdomstolens-avgoranden/2022/113653/